En orch från Dalarna utreds just nu för misshandel under Medeltidsmarknaden i Leksand. Enligt anmälan ska fantasifiguren ha bitit ett barn.

– Orcher ska ju förgöras, det vet barnen. Men vissa barn sköter sig inte. De slänger sten och slår på orcherna med pinnar. De blir helt enkelt en risk för både orcherna och för varandra och får inte vara kvar. Då blir de ledsna och går till mamma och berättar en läskig historia, säger han och fortsätter: 

– Jag har ju orchernas version, men jag vill inte föregripa utredningen. Det här är att göra en höna av en fjäder, barnet blev bara tillsagt att gå därifrån.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16860864.ab

Jag har ju inte själv barn, men har en hel del tankar om barnuppfostran. En tanke är att föräldrar borde uppfostra sina barn lite mer och inte tro blint på allt de säger. Nog för att man vill skydda sina barn, men lite distans är nog också bra att ha?

Katterna brukar få sitta ute och filosofera på fönsterbräda ibland. Den är så pass bred att jag är inte orolig för att deska ramla ner. Tror hela flocken skulle tokdigga en balkong, men man tager vad man haver. En fönsterbräda alltså. Det brukar för det mesta vara rätt händelselöst för tjejerna, men här om dagen dök det upp en inkräktare. Trots att Tjejen inte hade en chans att komma åt den rivaliserande katten, som bor en port bort, vann hon tydligen deras showdown och den andra katten smög försiktigt härifrån.

Började med att man fick lön, åh efterlängtade lön. Blev bjuden på frukost på stan. En mumsig macka med inlagd strömming och potatis på och en smarrig latte till det. Sen of to Linköping för en dejt med The Crazy Pack och framför allt ett spännande möte mellan Lystra och Knott. Det är riktigt spännande att jämföra de två vilddjuren. Knott har verkligen växt som ogräs sedan sist. Han har inte hunnit om Lystra ännu, men det kommer nog. De är två väldigt olika individer både på utsida och insida, även ingen kan undgå att se att de är av samma ras. Det gör ju att man bli än mer sugen på att åka ner till Italien och träffa "riktiga" Cirnecos. Nästa år ska jag nog försöka ta mig ner till deras stora, årliga event som, i alla fall i år, är i närheten av Bergamo. Lämpligt nog flyger Ryanair till Bergamo och i år skulle flygresan ha gått på cirka 800 kronor bara. Hinner man planera lite i förväg så kan det ju bli en riktigt billig och kul resa. Hundarna har däckar helt och hållet. Jag ska ge mig ut på en liten lätt springtur för att känna efter hur kroppen mår och sedan har jag sushi som väntar i kylen. Gissar att jag kommer vara lika däckad som hundarna långt innan läggdags, vilket är perfa för imorgon är det arbetsdag och klockan ringer 04:45.

Det har verkligen inte blivit många squats gjorda den här veckan. Vår Ruset tog kol på mina ben och framförallt mina knän. Jag är ju faktiskt inte alls van att springa så mycket som jag gjorde då och jag har knappt sprungit något på asfalt, vilket vi gjorde hela tiden i måndags. Nu har i alla fall den värsta träningsvärken lagt sig och det finns inga ursäkter kvar för att skjuta upp dem mer. Så innan jag går och lägger mig ska jag ta tag i de där 150 squatsen som står på tur och sedan är det bara att forsätta med resten. Inga ursäkter!

Dock kommer de sista att krocka med Sweden Rock nu. Så då blir det ett uppehåll igen innan jag är helt klar med alla 3295 squats, men det får helt enkelt bli som det blir. Alla ska göras i alla fall. 

Rocky fick prova på ID-spår igår. Två för Rocky okända människor la ett cirka 20 meter långt spår åt Rocky. Han nosade lite i början och såg ut att vara på rätt spår, matte hade ju noll koll på hur det gick mer än vimplarna i början, där det delade sig och där det slutade. Inte heller den här gången hade han bråttom. Stannade och kissa, käkade lite gräs och nosa lite allmänt på naturen är ju så trevligt. Tyckte dock att han såg lite mer arbetande ut den här gången mot sist. Med lite uppmaning satte han lite mer fart och hittade lätt som en plätt spårets slut. Duktiga killen!

Imorgon är det Lystras tur att gå på kurs och "träna mera".

Vår ruset rimmar på både dårhuset och bårhuset. Kände att båda var aktuellt under gårdagen. Man känder sig himla larvig under den gemensamma uppvärmningen och sedan ville man bara dö fram tills mål. Jag hade en peppande arbetskamrat med mig hela vägen runt. Utan henne att det aldrig gått så bra som det gick. Hade inte räknat  med att orka springa hela loppet, men jag hade heller inte räknat med att orka springa så mycket som jag gjorde. Stod aldrig stilla utan hade hela tiden lite fart framåt. Mina knän är rätt ömma och jag har träningsvärk på en del konstiga ställe, men är inte alls så invalid nu som jag todde att jag skulle vara. Hade räknat med att få ringa en vän för att komma upp ur sängen. Vi får väl se hur det artar sig. Det är ju en dag imorgon också. Allt som allt var det i alla fall en trevligt dag och även om jag sagt att jag aldrig tänker göra om det så är det nog inte en omöjlighet att jag följer med nästa år igen. Det är ju helt klart en utmaning! Bättre tid nästa år?