Lystras bästa kompis Ronja har varit hos sin matte i Stockholm hela januari för hennes husse får tyvärr inte tiden att räcka till. Nu är hon hemma på lite besök då husse är hundvakt och även om tjejerna var superglada över att se varandra kom Ronjas dominanta sida fram lite för mycket och det slutade med ett hål i nacken på Lystra. Hon tog det rätt bra ändå, men blev lite låg av incidenten och ville inte alls leka mer. För några veckor sedan kunde tjejerna vara sams och dela säng trots att Ronja hade ben. Lystra är den enda hunden hon accepterat på det viset. Så vi håller tummarna för att det var en engångsgrej och att de får möjlighet att leka fler gånger, men förmodlingen kommer det inte bli fler gånger utan lutar åt att Ronja kommer att få ett helt nytt hem i framtiden. 

Jul och nyår kom och gick med full fart. Det nya året är här och med det kom snön. Det har blivit lite tystare, lite ljusar och kanske också lite mysigare. Ändå känns det som att musten har gått ur de flesta. Jag känner mig helt klart mustad och spenderar mesta tiden med min julklapp, Hungerspelen, i sängen och så spelar jag quizkampen på mobilen. Längtandes efter sommaren och med ännu en klänning på önskelistan. Ha-begäret efter den här är enormt och den får nog förtur över den andra med fjärilarna på. Ett annat ha-begär som har dykt upp med full styrka är nästa tatuering. Efter många olika idéer känns det som att jag har hittat mitt motiv. Jag vill tatuera mig nu, nu, nu!

Känns som det enda jag har hunnit med de senaste veckorna är att sova, äta och jobba. Tiden flyger förbi och det där med att hitta motivation för att träna har jag inte hunnit med och självdiciplinen är långt borta. En timvikariens typiska dilemma? Jag som redan har svårt för rutiner får det ju inte direkt enklare när egentligen ingenting går att planera. Är det då den där självdiciplinen skulle komma bra till handa? Kanske är i morgon dagen då jag tar tag i det?

Äntligen är ett mindre helvete över! I morse bytte jag från 3 till Tele2 och därmed ökade min mottagning med över 100%. Känns himla skönt att äntligen kunna prata i telefon hemma. Det känns som något jag borde fira, men jag vet inte riktigt hur? Hur firar man att tekniken äntligen fungerar som den ska? Ligga i sängen och prata i telefon, något jag inte har kunnat göra på 2,5 år, hela kvällen och äta choklad?

Att hitta motivationen till att träna är oftast ett helt projekt i sig. Det var ju det där med dicilpinen. Den obefintliga diciplinen. Årets första vecka är över och jag har inte gjort ett dugg för att ta tag i träningen som varit rätt obefintlig sedan innan jul och inte var särskilt mycket innan dess heller. Fick världens komplimang här om kvällen. Claudia Black kan vara en av Sci Fi-världens hetaste kvinnor och tydligen kan man komma att tänka på mig när man ser på henne? Ja, tack! Jag ser mer än gärna ut som henne. Snygg, vältränad, rolig och inte det minsta tillgjord. Visst att hennes roller kan vara lite lika varandra, men om man gör något riktigt bra varför ändra det? Så bredvid min She-Hulk bild sitter det nu även en bild på Caudia Black. När jag blir stor vill jag vara som dem, men är det motivation nog?

Efter att ha haft hundar som lidigt otroligt mycket över nyår är det så skönt med hundar som inte bryr sig så himla mycket. Att vi dessutom haft turen att hamna på ett ställe där okynnessmällande är nästan helt obefintligt är ju dessutom guld. Då kanske de kan få fortsätta att vara det. Rockys första nyår utan de andra rädda var han med och firade nyår i trappen. Han låg innanför och vi stod utanför och tittade på 12-slagsspektaklet. Med varsitt märgben strax innan 12 så hade de nog inte ens brytt sig om i fall världen gått under utanför dörren. Jag lider enormt med er som har skotträdda hundar och håller tummarna för att folk kan sluta smälla snart så att livet kan återgå till det normala.

Årets sista dag. Jag är redan ombytt och klar för att åka till jobbet, men så fort jag slutar åker uniformen av. För andra året i rad samlas vi i grottan och firar en väldigt avslappnad nyårsafton utan fyrverkerier. Däremot kan man lugnt gå ut och titta på alla andras vid 12-slaget. Hundarna hör inte en knyst där nere med stereon på. Det känns tryggt. Som vanligt blir det inga nyårslöten, jag har på tok för dålig karaktär för det, eller är det kanske det jag ska lova? 2014, året då den här bruden skaffar sig lite diciplin. Vem vet vad året har med sig? Gott nytt år på er vänner!

I går var det en vecka sedan jag var till veterinären med en liten och ynklig Rocky. Redan i lördags var han sig själv igen och nu är det som om det aldrig hänt. Förutom köttbullarna till maten då. Att få mediciner är toppen tycker både Rocky och Lystra. Vem älskar liksom inte köttbullar? Det var verkligen rörande hur många som hörde av sig när rocky var dålig. På socialamedier, via sms och några till och med ringde. Det värmde otroligt mycket! Jag vet att Rockys lekfarbröder var minst lika oroliga som jag var. Till skillnad mot Tjejens julskrämsel förra året var det här ändå rätt lindrigt och har vi tur, hoppas hoppas, så var det här bara en engångsgrej. Håll tummarna!