Visst är hon söt?

På Arken Zoo här i stan har de både veterinär och trim utöver själva butiken. Så när Tjejen blev sjuk beslutade jag mig för att prova den veterinär och jag har varit supernöjd med dem hela tiden. Nu efter att ha stått på sitt veterinärfoder en tid så har pälsen tovat ihop totalt. Hon och jag tillsammans hinner inte med att redan ut pälsen så idag har Tjejen varit hos frissan. Där undrade de om det var Siames i henne? Nej, hon har stamtavla och är Norsk skogkatt. Det gick jättesnabbt att få henne nedrakad och hon verkar nöjd med nya frisyren. Skulle passa på och köpa kattmat när vi ändå var där då den är tvärslut och jag vet inte för vilken gång i ordningen så var de små påsarna slut. Sist jag blev tvungen att köpa en stor påse fick jag lite rabatt för jag hade verkligen inte pengar så det räckte till en stor. Den här gången gnällde jag lite för att de var slut igen och det är ju faktiskt inte lön förrän imorgon. Jag fick ta med mig påsen hem idag och får komma och betala den imorgon. Gulle dem! Så jäkla bra!

Som ett brev på posten, en konstig liknelse tycker jag nog att det är för vem litar på posten? och vem postar brev längre? men i alla fall, som ett brev på posten kommer förkylningen i samband med festival. Kämpde mig genom två nätter av arbete och har spenderat ledigheten med att äta vitlök, vitaminer och en och annan whisky. VVW-kuren? I hopp om att jag ska vara frisk inför helgens flipprande. Känner mig inte helt hundra ännu så vi får väl se hur det känns när det är dags. Imorgon klockan 18:00 slår de upp dörrarna.

En annan toka som dock verkar helt och hållet frisk är Tjejen. Hennes värden var som de skulle när vi var hos veterinären. De var helt förundrade över hur bra hon blivit och fortsätter vara på bara fodret. Det har tydligen aldrig hänt innan hos dem. Är dock en relativt ny klinik vi går till. Nu i kombination med att hon får vara ute på fönsterbrädad då och då så har hon gått och blivit helt sprallig. Lovar att hon inte ramlat ner och slagit i huvudet eller något sådant. Hon springer runt i lägenheten och gör små skutt och jagar osynliga saker. Dock tovar hennes päls ihop totalt så det blir nog till att boka en tid hos frisören för henne i alla fall till slut.

Hemkommen efter en helt grym festival. Vädret har varit helt underbart, människorna är alltid hur härliga som helst och musiken, musiken! Alla konserter har varit av superbra kvalitet. Så kul med festival där man kan hoppa lite från genre till genre. Under tiden har kattorna varit hemma med kattvakt som matat dem, som vanligt. Chica är nöjd över att vi är hemma igen, men gör ingen stor grej av det, medan Tjejen är som ett plåster. Jag har två nöjda hundar som tvärslocknade redan innan jag hunnit in i duschen. Tyvärr har gården de varit på i veckan numera två hönor mindre efter att Rocky släckte deras liv igår. Så nu ligger mördarhunden och fiser så det stinker ner hela lägenheten. Jag har tagit min tillflykt till köket och ett öppet fönster för att få lite frisk luft.

Katterna brukar få sitta ute och filosofera på fönsterbräda ibland. Den är så pass bred att jag är inte orolig för att deska ramla ner. Tror hela flocken skulle tokdigga en balkong, men man tager vad man haver. En fönsterbräda alltså. Det brukar för det mesta vara rätt händelselöst för tjejerna, men här om dagen dök det upp en inkräktare. Trots att Tjejen inte hade en chans att komma åt den rivaliserande katten, som bor en port bort, vann hon tydligen deras showdown och den andra katten smög försiktigt härifrån.

I morse när jag kom hem från jobbet la jag märke till att Tjejen inte gick att hitta. Min första reaktion var så klart att gå igenom skåp och garderober för att se om jag stängt in henne. Såndant händer lite nu och då med båda katterna. Hon gick inte att hitta någonstans och hon fanns varken under sängen eller soffan. Ut i trappen för att se om hon fanns där. Det gjorde hon inte heller så hon smet inte ut när jag tog ut hundarna. Ut och ropa lite på henne på gården, men inget svar. Skrev en lapp där jag informerade om att hon var försvunnen och bad om upplysningar och satte upp i trappen och la ut en av hundarnas filtar utanför porten. Hoppades att hon skulle vara hos en av grannarna och att någon skulle komma över med henne nu när det visste var hon hör hemma. Ingen hörde dock av sig och jag vaknade av att posten kom. Samma vända igen. Kolla igenom garderober, skåp, under sängen och soffan och i både kylen och frysen och tvättkorgen. Ingen katt. Gick en vända och ropade på henne. Hon vet vad hon heter och brukar ge någon form av bekräftelse när man ropar på henne. Gjorde en polisanmälan och gick och la mig igen. Inte för att jag kunde somna, men i alla fall. Så efter ett tag gick jag ut igen tillsammans med Lystra och tog ett varv runt huset. Började med att gå bort från vår bort mot de andra fyra. Det är tyst, men jag inbillar mig att jag hör henne. Lite som när man känner att mobilen ringer fast den inte gör det. Går runt vårt lilla berg som vi har på framsidan för att runda huset i en loop och sedan komma till baksida. När jag bara 10-15 meter från porten igen hör jag katt. Ropar igen och får svar. Varje gång jag ropar hennes namn svarar hon och det blir starkare och starkare och så möts vi vid porten. Hennes hjärta slog hårt och snabbt, men hon verkar inte skadad på något sätt. Hur länge hon har varit ute vet jag inte. Jag kom hem från jobbet vid fem och då måste hon ha varit ute i alla fall så minst nio timmar. När smet hon ut? Någon gång under kvällen i går. Om hon sedan blev utsläppt eller utslängd kommer jag väl aldrig få veta eftersom personen i fråga inte hörde av sig och berättade att den sett henne.

Då har man nått någon form av milstolpe då. Klockan 12.14 för trettio år sedan föddes jag. Galet! Jag fick i alla fall bästa presenten hos veterinären i dag. Det var dags för Tjejens återbesök och hennes provsvar fick personalen helt förundrad. De hade aldrig sett en sådan återhämtning. Att med enbart foder få så bra provresultat med tanke på hur de såg ut sist. Tjejens värden var helt perfekta. Det hade tydligen ingen av dem sett innan och det kom några små erkännande om att de nog inte trott att hon skulle börja äta fodret. Veterinären var märkbart imponerad av kraften i att äta rätt foder. Hon trodde nog att det skulle komma mer och mer foder av den här typen och jag skulle nog inte sätta emot henne där. Det är ju super om man kan hjälpa djuren genom bara foder och därmed minska konsumtionen av mediciner. Nu ska vi tillbaks igen först om tre månader för en kontroll och efter den får vi se vad som händer. Är det fortfarande bra så blir det kanske bara kontroller en gång om året i framtiden. Veterinären tyckte det såg positivt ut i alla fall och trodde nog att Tjejen skulle leva i många år till. Bästa presenten!