I går fyllde min morfar 90! Han är fortfarande pigg och klar i huvudet och vi bestämde att vi skulle ha en jädrans fest när han fyllet 100. Innan dess skulle han väldigt gärna vilja gå på bröllop, sa han. Undrade om jag inte hittat någon ännu? Han tyckte också att jag såg väldigt fin ut. Mycket bättre nu, som en riktig kvinna, än när jag var så där tunn som jag var tidigare. Hmm, säger jag om det. Vi kanske kan möta någonstans på mitten morfar och jag? Det var en trevlig tillställning och morfar kom ihåg att jag inte tyckte om skinka så han hade beställt en egen sort åt mig. Gulle honom! Sedan hade han ordnat med en Tjinoskitårta och pappas min när han såg den var oslagbar. Det är ju inte den vanligaste tårtan direkt, men en tradition i vår familj, och det har alltid varit morfar som bakat den. Nu ser han lite för dåligt för att baka, men han och mamma hade hittat ett konditori som faktiskt visste vad det var och de hade fått detaljerade instruktioner från morfar. Den blev supergod! Inte som morfars, så klart, men jättegod ändå. Och till morfars förtjusning kanske så ska jag äta tårta till frukost i dag. Nom, nom, nom...