När vi skulle gå ut på morgonprommisen i går skrek Rocky till när han skulle få på sig kopplet, blev pipig, ynklig och liten. Hans ena öga såg lite konstigt ut. Blinkhinnan ville inte riktigt dra sig tillbaka, men vi gick ut på promenade och då var han som vanligt. Så jag for i väg på frukost och julklappshandlande på stan. När jag kom hem igen var han fortfarande väldigt låg och ynklig. Tog erbjudna foderkulor försiktigt ur min hand och tuggade dem noga i sin bädd och kom inte automatiskt och bad om mer. Okej, Rocky äter inte alltså måste han vara döende. Vi fick en tid snabbt hos veterinären och det klämdes och kändes på honom och den lilla hunden var mycket olycklig. Både veterinär och djurskötare var jättetrevliga med honom och efter vad som kändes som en evighet kunde vi gå hem med diagnosen retrobulbär abscess och ett recept på smärtstillande och antibiotika. I dag är Rocky precis som vanligt. Veterinärens olyckbådande förvarning om att vi kanske måste åka till djursjukhuset i dag verkar vi ha klarat oss ifrån, som tur är.