I går vågade jag mig äntligen på att köpa torrfoder till Tjejen. Det har varit på gång ett tag, men vid första försöket bangade jag ur. Sedan har jag varit där två gånger och fodret varit slut. Så fanns det äntligen i butiken i går. Det var en lagom nervös matte som kom hem med den där svindyra påsen. Visst det är smakgaranti på maten, men vad gör vi om hon inte vill äta det? Den var en hungrig katt som mötte oss och hon stod och kelade med påsen medan jag öppnade den. Tjejen tog ett sniff på maten och sedan slängde hon sig över den. Matte fick gå ut i andra rummet göra en liten glädjedans för att inte störa den ätande katten. Hon åt! En gång ingen, men hon åt. Sedan har hon hunnit får två påfyllningar och hon var fortfarande sugen på torrfodret i morse. Om hon fortsätter att äta av fodret så kommer vi förhoppningsvis att slippa medicinera henne. Veterinären tyckte att jag skulle fortsätta ge tabletter under en vecka även fast hon åt, men sedan kan vi nog sluta. Om två veckor är det dags för återbesök och då hoppas jag verkligen att proverna visar bättre värden än sist vi var där. Chanserna för det är ju helt klart goda nu i och med att hon får en bättre och bättre kost. Då kan hon förhoppningsvis också börja lägga på sig lite vikt och rakar jag ner henne så kan även pälsen få en chans att återhämta sig. 

Hittade en sådan galet snygg vinflaska på Systemet här om dagen. När jag väl hittade den så var det ju ingen frågan om huruvida den skulle följa med hem eller inte. Självklart skulle den göra det! Mer hårdrock, utan att vara hårdrock, kan det ju inte bli. Vinet var nästan lika mörkt som flaskan. Metal! Gott var det med. Typ ett mysigt sitta-hemma-med-ett-glas-vin-vin. Det kommer helt klart att få följa med hem fler gånger.

Mycket fruktig smak med fatkaraktär, inslag av björnbär, eukalyptus, mjölkchoklad, plommon, kryddor och vanilj.

Tillägg: Den passar även ypperligt som sällskap när man roar sig med att titta på färg som torkar. En annars mycket tråkig syssla, men med lite vin och en relativt intressant färg så blir det lite roligare.

Ägnar mig åt en helt annan typ av plugg just nu. Nämligen sådana som man sätter i väggen. Fick en ny vägg i vardagsrummet i går och behöver plugg för att få upp min hylla. Oj, vad det händer saker här hemma. Har bestämt mig för att luckorna i köket kommer att bli svarta i samma färg som panelen. Måste bara köpa ny färg. Hade köpt en burk till, men medan matte var borta passade Rocky på att undersöka vad färgen lakrits kan göra för de gröna sängkläderna. Det blev inte alls vackert. Bara att plocka ihop allt och slänga. Jag har länge längtat efter lila sängkläder så jag tar det som ett tecken. Det är helt enkelt dags nu. Så positivt såg jag inte på det i måndags dock. Det var länge sedan Rocky var så nära döden. För hans eget bästa fick han sova borta den natten. Sist var väl när han rev ner hatthyllan. Eller kanske när han åt upp min nya Kånken, för andra gången.

Har läst en bok för första gången på flera år! En som alltså inte är någon form av kurslitteratur. Är det kanske det som är fördelen med att inte plugga? Att man faktiskt saknar att läsa. Jag älskar ju att läsa, men har nog inte läst någon skönlitteratur alls de senaste åren. Hello Kitty måste dö, alltså. Titeln och omslaget gjorde att jag omöjligt kunde låta bli att köpa boken. Nu ett halvår senare har jag läst den och insidan levde upp till de förväntingar som utsidan gett. Undra vad jag ska läsa härnäst?

Sveriges ÖB går in i väggen under fredstid och påven avgår. Undra om man kan söka deras jobb via Platsbanken?  Lemmy är numera 67 bast och han rockar stenhårt fortfarande. Motörheadspelningen jag såg i somras var helt lysande. Fullt ös och stenhårt hela tiden. Tacka vet jag hårdrockare. Lemmy kan få bli både ÖB och påve, tycker jag.

 
"Apparently people don't like the truth, but I do like it; I like it because it upsets a lot of people. If you show them enough times that their arguments are bullshit, then maybe just once, one of them will say, 'Oh! Wait a minute - I was wrong.' I live for that happening. Rare, I assure you."

“I don't understand people who believe that if you ignore something, it'll go away. That's completely wrong - if it's ignored it gathers strength. Europe ignored Hitler for twenty years. As a result he slaughtered a quarter of the world!”

Han är en vis man den där Lemmy Kilmster.

Kände mig rastlös och med en massa energi att göra av med. Så jag åkte och köpte mig en burk med färg. Lakrits. Så nu har köket bytt lite färg. Hela lägenheten var en färgkatastrof när jag flyttade in. Tanken har alltid varit lila/grått, men nu har det gått ett par år och jag har inte kommit någonvart med det. Så nu blir det något annat!

Nu ska maskeringstejpen väck och så behöver jag nog bättra på lite med svart på sina ställen och med vitt på andra där maskeringstejpen inte gjort sitt jobb. Sedan är frågan vad jag ska göra med skåpluckorna? Nu är de grönmelerade med grått handtag vilket nog låter värre än vad det är, men det är i alla fall inte något för mig. Jag tycker inte om grönt. Svarta luckor med vita handdag? Vita luckor med svarta handtag? Eller något helt annat? 

Målar-Åke var för övrigt målerifirman i hembygden. Gissar och hoppas att snubben som hade firman hette Åke? Allt annat vore jättekonstigt.

I söndags blev spanska Kriss skrämd när hon var på promenad med husse och matte. Hunden röck till i kopplet och husse halkade omkull på en isfläck. Så kom Kriss på frifot och förblev så i 1½ dygn. Engagemanget från föreningen som tog hit Kriss har väl inte varit enormt, men genom deras efterlysning kunde vi i alla fall bygga upp ett engagemang från privatperson i trakten. Responsen har varit enorm och det har varit folk ute och letat dygnet runt efter Kriss. Så imorse hade hon efter en ordentlig omväg hittat tillbaks till platsen där hon först kom lös och började ta sig i riktning mot hemmet. Hon var inte alls långt hemifrån när hon till slut fick återförenas med sina familj. Jag var inte där själv, men hon ska klart och tydligt ha känt igen sin ägare. Slutet gott, allting gott.