Findus husse har varit i London ett par dagar så då har jag fått äran att hålla honom sällskap under tiden som husse var borta och roade sig. Vi har mest bara kelat och spanat ut på världen genom den franska balkongen. Findus är nog det mest innekattiga innekatten jag känner. Skulle aldrig falla honom in att ta fler än på sig höjd 3-4 steg utanför dörren. Sedan blir världen för stor och han far snabbt som blixten in i lägenheten igen. Tänk om mina tjejer kunde vara lika duktiga så matte slapp polisanmäla dem som försvunna. Okej, inte Chica ännu, men hon har haft sina trapp äventyr hon med. Fast Findus lever inte ett tråkigt liv för det! Utöver kelandet och spanandet så har vi har mördat zombies i Lollipop Chainsaw. Vi har läst om massor med tuff musik i Close Up som passande nog hade en del död och zombies på framsidan av den här månadens nummer. Så nu är Findus uppdaterad på vad som händer i rockvärlden och kan briljera lite för husse när han kommer hem. Inte nog med att vi har dödat zombies. Jag har äntligen tagit mig för att prova Zombies Run! 5K Training. Shit, vad jobbigt det var att springa. Det är något jag inte har gjort på riktigt de senaste 10 åren i alla fall. Minst. Det var helt klart en pers, men jag överlevde både bokstavligen och i spelet och är nu välkomnad i det lilla samhället Abel Township efter att ha överlevt en helikoptercrash, horder av zombiesar och lyckats ta mig dit helskinnad med en mapp vars innehåll kan vara av högsta vikt.

Ligger i sängen och tycker synd om mig själv. Försöker att inte röra mig för mycket för då är jag rädd att jag måste kräkas. Skulle behöva äta något, men för att kunna göra det måste jag just röra på mig och det vill jag ju inte. Tog några tuggor av en riskaka tidigare, men slutade snabbt med det när jag kom att tänka på att jag med min tur säkert skulle sätta i halsen och kvävas. Inte en bra idé. Så ynklig är ordet för stunden. Hundarna verkar dock nöjda över att inte behöva göra särskilt mycket. Rocky ligger och andas tungt på soffan och Lystra har kringlat ihop sig i mina knäväck. Att solen skiner ute kunde inte kvitta mer för dem.

Aftonbladet skrev så sent som förra veckan att våren var inställd, men vinterskorna har bytts ut mot sneakers. Både solbrillorna och skinnjackan är framme ur gömmorna. Sommarens smaker på både bubbelvatten och glass har dykt upp i butikerna. Har hunnit prova två av Lokas nya smaker och gillade dem båda. Inte för att det smakade vatten, men för att det faktiskt smakade glass. Jag tror minsann att våren har kommit ändå! Har inte kommit så vidare värst långt med att äta nyttigare eller fått en kropp som She Hulk, tyvärr. Visst har träningskläderna fått komma ut lite de med, men inte alls så mycket som de skulle behöva. Jag har däremot ätit en massa gott och varit på äventyr i huvudstaden. Spelningen med Ghost var helt magisk! De hade en trollbunden från början till slut och när det var över ville man bara ha mer. Nu längtar jag som en tok efter skivsläppet nästa vecka.

Skit så snabbt tre veckor har gått. Scary! Sista tillfället erbjöd en ny övning. Stå med framtassarna på en musmatta. Fina fröken här hemma gick inte på den lätta. Hon är väldigt 50/50 när det kommer till att använda tassar eller nos när hon jobbar med saker. Det vill säga saker hon själv hittar på. Ute undviker hon ju allt som inte är barmark typ. Så att ställa sig på musmattan verkar kännas lite främmande för henne. Hon var där och nosade och duttade och flyttade på med hjälp av nosen, men att sätta tassarna på den var inte aktuellt. Till hennes försvar så har vi ju också fokuserat väldigt mycket på att hundarna ska göra saker med nosen under kursen så det är klart att det här blir en omställning för henne. Fram över ska vi försöka variera våra övningar med både tass och nos så att hon inte blir låst vid det ena eller det andra.

Jag vann! Tack Saltå Kvarn!

Det blev mycket begrepp; inlärning, timing, förstärkning, belöningsfrevkvens, kriterier och en ny uppgift för hunden. Jag valde en borste som Lystra ska Lyfta upp. Ju mer vi tränar desto mer ser jag fler och fler tillfällen jag missar att belöna och den där initiativförmågan sitter fortfarande långt inne för Lystra, men den kommer sakta. Under kurstillfället kom vi så långt att hon står och nosar vid borsten. Får väl se hur långt vi hinner utveckla det i veckan då Lystras matte är tråkig och ska jobba massor, men något ska vi så klart hinna träna. Under tillfället såg vi också ett nytt beteende hos Lystra som har växt fram på grund av klickerträningen. Hon nickar. Det borde ju betyda att hon fattat att hon ska göra något? Det är inte så att hon rör huvudet mot föremålet utan hon står framför mig och sänker huvudet en bit och sedan upp igen för att titta på mig och vänta på belöning. Tänker att jag vid ett senare tillfälle kan döpa det beteendet? Fatta hur kul det skulle vara att ställa en fråga till Lystra och så nickar hon till svar. "Tycker Lystra om hårdrock?" Nicka.