Känns som det enda jag har hunnit med de senaste veckorna är att sova, äta och jobba. Tiden flyger förbi och det där med att hitta motivation för att träna har jag inte hunnit med och självdiciplinen är långt borta. En timvikariens typiska dilemma? Jag som redan har svårt för rutiner får det ju inte direkt enklare när egentligen ingenting går att planera. Är det då den där självdiciplinen skulle komma bra till handa? Kanske är i morgon dagen då jag tar tag i det?