Just nu går jag med höger hand inpackad i stödskena. Tummen får jag inte röra alls typ. Och så ska jag ha den i tre veckor. Inflammation och ont som fan gör det. En vecka med Ipren som knappt hjälpte och två mindre trevliga samtal med vårdcentralen så gör det i alla fall lite mindre ont, men man blir störande klumpig av skenan. Det stör mig något så fruktansvärt när vården lever upp till allas fördomar. Vid vårt första samtal förra måndagen uppmanades jag att ta Ipren och höra av mig igen om det inte blir bättre. När jag en vecka senare hör av mig för att det inte blivit bättre blir jag erbjuden en läkartid i maj. Skällde ut sköterskan efter notor och fick en tid hos en arbetsterapeut dagen efter. Arbetsterapeuten var nöjd över att jag kom in med handen i tid. Går man med det för länge är risken stor att det kan bli kroniskt. Bra jobbat sjukvården.

Findus husse har varit i London ett par dagar så då har jag fått äran att hålla honom sällskap under tiden som husse var borta och roade sig. Vi har mest bara kelat och spanat ut på världen genom den franska balkongen. Findus är nog det mest innekattiga innekatten jag känner. Skulle aldrig falla honom in att ta fler än på sig höjd 3-4 steg utanför dörren. Sedan blir världen för stor och han far snabbt som blixten in i lägenheten igen. Tänk om mina tjejer kunde vara lika duktiga så matte slapp polisanmäla dem som försvunna. Okej, inte Chica ännu, men hon har haft sina trapp äventyr hon med. Fast Findus lever inte ett tråkigt liv för det! Utöver kelandet och spanandet så har vi har mördat zombies i Lollipop Chainsaw. Vi har läst om massor med tuff musik i Close Up som passande nog hade en del död och zombies på framsidan av den här månadens nummer. Så nu är Findus uppdaterad på vad som händer i rockvärlden och kan briljera lite för husse när han kommer hem. Inte nog med att vi har dödat zombies. Jag har äntligen tagit mig för att prova Zombies Run! 5K Training. Shit, vad jobbigt det var att springa. Det är något jag inte har gjort på riktigt de senaste 10 åren i alla fall. Minst. Det var helt klart en pers, men jag överlevde både bokstavligen och i spelet och är nu välkomnad i det lilla samhället Abel Township efter att ha överlevt en helikoptercrash, horder av zombiesar och lyckats ta mig dit helskinnad med en mapp vars innehåll kan vara av högsta vikt.

Ligger i sängen och tycker synd om mig själv. Försöker att inte röra mig för mycket för då är jag rädd att jag måste kräkas. Skulle behöva äta något, men för att kunna göra det måste jag just röra på mig och det vill jag ju inte. Tog några tuggor av en riskaka tidigare, men slutade snabbt med det när jag kom att tänka på att jag med min tur säkert skulle sätta i halsen och kvävas. Inte en bra idé. Så ynklig är ordet för stunden. Hundarna verkar dock nöjda över att inte behöva göra särskilt mycket. Rocky ligger och andas tungt på soffan och Lystra har kringlat ihop sig i mina knäväck. Att solen skiner ute kunde inte kvitta mer för dem.

Aftonbladet skrev så sent som förra veckan att våren var inställd, men vinterskorna har bytts ut mot sneakers. Både solbrillorna och skinnjackan är framme ur gömmorna. Sommarens smaker på både bubbelvatten och glass har dykt upp i butikerna. Har hunnit prova två av Lokas nya smaker och gillade dem båda. Inte för att det smakade vatten, men för att det faktiskt smakade glass. Jag tror minsann att våren har kommit ändå! Har inte kommit så vidare värst långt med att äta nyttigare eller fått en kropp som She Hulk, tyvärr. Visst har träningskläderna fått komma ut lite de med, men inte alls så mycket som de skulle behöva. Jag har däremot ätit en massa gott och varit på äventyr i huvudstaden. Spelningen med Ghost var helt magisk! De hade en trollbunden från början till slut och när det var över ville man bara ha mer. Nu längtar jag som en tok efter skivsläppet nästa vecka.

Jag vann! Tack Saltå Kvarn!