Var egentligen inne på 3s sida för att försöka säga upp mitt trådlösa internet som jag haft i snart 2 år utan att ha använt det en endaste gång. Eller rättare sagt jag har försökt använda det ett par gånger, men det går så långtsamt att jag hinner bli gråhårig innan jag ens fått upp Facebook. Man sätter liksom på en kanna kaffe, dricker kaffet och kanske en kopp till innan man fått upp någon sida. Två samtal a ett helt gäng minuter vardera så är det äntligen uppsagt och om 3 månader blir jag äntligen av med det. Hurra! Men hur tänkte man på 3 med den här hysteriskt roliga informationstexten? Jag tycker det låter himla krångligt att ringa från sin 3Mobil och göra en förlustanmälan för sin mobiltelefon. Jag tänker mig ju att det liksom är en och samma mobil? 

Som ett brev på posten, en konstig liknelse tycker jag nog att det är för vem litar på posten? och vem postar brev längre? men i alla fall, som ett brev på posten kommer förkylningen i samband med festival. Kämpde mig genom två nätter av arbete och har spenderat ledigheten med att äta vitlök, vitaminer och en och annan whisky. VVW-kuren? I hopp om att jag ska vara frisk inför helgens flipprande. Känner mig inte helt hundra ännu så vi får väl se hur det känns när det är dags. Imorgon klockan 18:00 slår de upp dörrarna.

En annan toka som dock verkar helt och hållet frisk är Tjejen. Hennes värden var som de skulle när vi var hos veterinären. De var helt förundrade över hur bra hon blivit och fortsätter vara på bara fodret. Det har tydligen aldrig hänt innan hos dem. Är dock en relativt ny klinik vi går till. Nu i kombination med att hon får vara ute på fönsterbrädad då och då så har hon gått och blivit helt sprallig. Lovar att hon inte ramlat ner och slagit i huvudet eller något sådant. Hon springer runt i lägenheten och gör små skutt och jagar osynliga saker. Dock tovar hennes päls ihop totalt så det blir nog till att boka en tid hos frisören för henne i alla fall till slut.

Lystra har satt ut "Stör ej"-skylten typ delux. Fick släpa ut henne på riktigt igår när det var dags för en sista kiss. Hon är ju alltid trött på kvällen, men trodde nästan att jag skulle få bära ut henne då. Tror att hon med flit låter bli att dricka så hon ska slippa gå ut. Eller så är det bara för att hon inte orkar lämna sängen? Rocky protesterar inte. Han har kanske inte satt ut någon skylt, men han har fällt ut öronen istället och har bara rört sig från vardagsrummet till köket än så länge. Matte säger inte nej tack heller. Det passar alldeles utmärkt att inte göra någonting alls idag. Sitta hemma och smälta förra veckans äventyr, ladda inför nattjobb och vädret är på vår sida också. Inte sett solen på hela dagen. Kanske kan gå så långt som att gå och köpa något att äta på sin höjd.

Började med att man fick lön, åh efterlängtade lön. Blev bjuden på frukost på stan. En mumsig macka med inlagd strömming och potatis på och en smarrig latte till det. Sen of to Linköping för en dejt med The Crazy Pack och framför allt ett spännande möte mellan Lystra och Knott. Det är riktigt spännande att jämföra de två vilddjuren. Knott har verkligen växt som ogräs sedan sist. Han har inte hunnit om Lystra ännu, men det kommer nog. De är två väldigt olika individer både på utsida och insida, även ingen kan undgå att se att de är av samma ras. Det gör ju att man bli än mer sugen på att åka ner till Italien och träffa "riktiga" Cirnecos. Nästa år ska jag nog försöka ta mig ner till deras stora, årliga event som, i alla fall i år, är i närheten av Bergamo. Lämpligt nog flyger Ryanair till Bergamo och i år skulle flygresan ha gått på cirka 800 kronor bara. Hinner man planera lite i förväg så kan det ju bli en riktigt billig och kul resa. Hundarna har däckar helt och hållet. Jag ska ge mig ut på en liten lätt springtur för att känna efter hur kroppen mår och sedan har jag sushi som väntar i kylen. Gissar att jag kommer vara lika däckad som hundarna långt innan läggdags, vilket är perfa för imorgon är det arbetsdag och klockan ringer 04:45.

Det har verkligen inte blivit många squats gjorda den här veckan. Vår Ruset tog kol på mina ben och framförallt mina knän. Jag är ju faktiskt inte alls van att springa så mycket som jag gjorde då och jag har knappt sprungit något på asfalt, vilket vi gjorde hela tiden i måndags. Nu har i alla fall den värsta träningsvärken lagt sig och det finns inga ursäkter kvar för att skjuta upp dem mer. Så innan jag går och lägger mig ska jag ta tag i de där 150 squatsen som står på tur och sedan är det bara att forsätta med resten. Inga ursäkter!

Dock kommer de sista att krocka med Sweden Rock nu. Så då blir det ett uppehåll igen innan jag är helt klar med alla 3295 squats, men det får helt enkelt bli som det blir. Alla ska göras i alla fall. 

Vår ruset rimmar på både dårhuset och bårhuset. Kände att båda var aktuellt under gårdagen. Man känder sig himla larvig under den gemensamma uppvärmningen och sedan ville man bara dö fram tills mål. Jag hade en peppande arbetskamrat med mig hela vägen runt. Utan henne att det aldrig gått så bra som det gick. Hade inte räknat  med att orka springa hela loppet, men jag hade heller inte räknat med att orka springa så mycket som jag gjorde. Stod aldrig stilla utan hade hela tiden lite fart framåt. Mina knän är rätt ömma och jag har träningsvärk på en del konstiga ställe, men är inte alls så invalid nu som jag todde att jag skulle vara. Hade räknat med att få ringa en vän för att komma upp ur sängen. Vi får väl se hur det artar sig. Det är ju en dag imorgon också. Allt som allt var det i alla fall en trevligt dag och även om jag sagt att jag aldrig tänker göra om det så är det nog inte en omöjlighet att jag följer med nästa år igen. Det är ju helt klart en utmaning! Bättre tid nästa år?