Inlärning av targetstick

Första kontakten med targeten var ren nyfikenhet. Sedan tickade tiden på medan hon funderade på hur sjutton man ska göra för att gå en godis till? Efter cirka 10 minuter och ett gäng rätt klara duttar så kändes det som att hon fattat. Dutt på pinnen ger godis. Var kanske lite elak och gick ut hårt där för hon fick bara godis hon hon duttade och inte om hon bara tittade på den och bara om hon duttade i spettsen och inte på resten av pinnen, men det var också väldigt få gånger som hon valde att nosa på den någon annanstans. När det inte lyckades så fick jag en kraftfullare dutt på spetsen vid försök nummer två som att "Ja, men va fan matte! Kolla här då! Ge mig godis."

Vid andra omgången visade hon tydligt att hon förstått att dutt med nosen mot targetens spetts var det som delade ut godiset. Här var matte tyvärr tvungen att avbryta träningspasset för att hinna vila lite innan det var dags att gå till jobbet.

Efter lite arbete och sömn började vi om där vi slutade och det satt direkt. Så lätt har det inte gått vid någon av de tidigare övningarna vi gjort när vi gick kursen. Då har hon alltid varit lite fundersam i början. Här var det en klockren nos mot targeten, men att sedan gå över till att följa efter den blev jobbigt. Första gångerna när jag bara förde den framåt lite följde hon efter i ren frustration tror jag. "För i helvete matte jag vilja ha nosen emot den så jag får godiset!" Sedan låste hon sig. Vad vill hon att jag ska göra lyste det om Lystras ögon. Så hon började med att sänka huvudet ett par gånger och sedan satten hon sig ner och tittade snällt på matte. "Kolla vad fint jag sitter." Så skynda långsamt alltså. Vi backade till nos mot target = godis. Det blir ett till pass med det nu och då har vi kört 3 korta pass. Det får räcka för den här gången och så får det bli nya tag lite senare.

Du ska få mina pengar, Zack! Wish I Was Here

Efter två dagar på KICKSTARTER har de nått sitt mål med $10.000 plus i kassan.

Inlärning av klickern

Nu vet ju Lystra vad en klicker är redan, men vi körde den ändå bara för att påminna oss om vad det där klicket betyder. Det var ju ändå nästan två veckor sedan vi klickertränade sist och jag tänker som så att det skadar inte med en liten påminnelse om att klicket är gott. Det kanske kan göra henne lite motiverad? Eller så var det dumt för att hon blir lat och inte vill träna/tänka utan bara bli serverad? Nu är det gjort i alla fall och Lystra är glad över att ha fått lite godisregn medan Rocky nöjt har legat på sängen och tuggat ben. På så sätt är de rätt bra min odjur. De stör inte alls varandra i den här situationen. Inte ens i pauserna är Lystra intresserad av Rockys ben och han kommer inte och stör om han blir klar först. Duktiga hundar.

Nestlés ordförande: Vatten borde inte vara en rättighet. Världens vattenresurser borde privatiseras. 

http://www.di.se/artiklar/2013/4/20/nestles-ordforande-vatten-borde-inte-vara-en-rattighet/

Hitta effektiva förstärkare

Av de fyra olika samkproverna Lystra serverades i dag gissar jag att hon rangordnar dem; blötmat, blodpudding, kattmat, popcorn. Om hon nu måste rangordna det. Allt är ju så gott och spännande! Om matte får rangordna skulle det nog vara åt det omvända hållet; popcorn, kattmat, blodpudding, blötmat.

När jag sedan plockade fram tre leksaker åt Lystra upptäckte jag att de var himla lika varandra. Två olika leksaksråttor som någon gång i tiden var menade för katterna, men numera helt och hållet tillhör Lystra, och skallran som hon fått av Krypet. Den fluffiga musen och skallran vann helt klart över repmusen. Svårt att säga vilken av de två som vann dock så det får nog bli delad första plats där.

Försöker komma på tre olika miljöförstärkare och det första som jag kommer att tänka på är harpluttar, men är det miljö? Det är ju ute och det vill jag verkligen inte ha i fickan! Annars tycker hon om att jaga skräp och löv och pinnar är också kul ibland.

Både min och Lystras träning har legat på latsidan den senaste veckan. Mycket på latsidan. Måste bli ändring på det! Skyller allt på dagtidsjobb. Hur hinner vanligt folk med något alls? Vädret är i alla fall på min sida och vi har redan hunnit med en långpromenad. Utan jacka! Lystra blev helt spattig av det fina vädret och skuttade mest omkring och gjorde känguruhopp och tokryckningar åt alla möjliga håll. Det är tur att hon är så jäkla söt när hon håller på så där annars skulle man nog bli galen. Nu har vi resten av dagen till att försöka ta tag i lite riktig träning.

Just nu går jag med höger hand inpackad i stödskena. Tummen får jag inte röra alls typ. Och så ska jag ha den i tre veckor. Inflammation och ont som fan gör det. En vecka med Ipren som knappt hjälpte och två mindre trevliga samtal med vårdcentralen så gör det i alla fall lite mindre ont, men man blir störande klumpig av skenan. Det stör mig något så fruktansvärt när vården lever upp till allas fördomar. Vid vårt första samtal förra måndagen uppmanades jag att ta Ipren och höra av mig igen om det inte blir bättre. När jag en vecka senare hör av mig för att det inte blivit bättre blir jag erbjuden en läkartid i maj. Skällde ut sköterskan efter notor och fick en tid hos en arbetsterapeut dagen efter. Arbetsterapeuten var nöjd över att jag kom in med handen i tid. Går man med det för länge är risken stor att det kan bli kroniskt. Bra jobbat sjukvården.