Att hitta motivationen till att träna är oftast ett helt projekt i sig. Det var ju det där med dicilpinen. Den obefintliga diciplinen. Årets första vecka är över och jag har inte gjort ett dugg för att ta tag i träningen som varit rätt obefintlig sedan innan jul och inte var särskilt mycket innan dess heller. Fick världens komplimang här om kvällen. Claudia Black kan vara en av Sci Fi-världens hetaste kvinnor och tydligen kan man komma att tänka på mig när man ser på henne? Ja, tack! Jag ser mer än gärna ut som henne. Snygg, vältränad, rolig och inte det minsta tillgjord. Visst att hennes roller kan vara lite lika varandra, men om man gör något riktigt bra varför ändra det? Så bredvid min She-Hulk bild sitter det nu även en bild på Caudia Black. När jag blir stor vill jag vara som dem, men är det motivation nog?

Efter att ha haft hundar som lidigt otroligt mycket över nyår är det så skönt med hundar som inte bryr sig så himla mycket. Att vi dessutom haft turen att hamna på ett ställe där okynnessmällande är nästan helt obefintligt är ju dessutom guld. Då kanske de kan få fortsätta att vara det. Rockys första nyår utan de andra rädda var han med och firade nyår i trappen. Han låg innanför och vi stod utanför och tittade på 12-slagsspektaklet. Med varsitt märgben strax innan 12 så hade de nog inte ens brytt sig om i fall världen gått under utanför dörren. Jag lider enormt med er som har skotträdda hundar och håller tummarna för att folk kan sluta smälla snart så att livet kan återgå till det normala.