Ägnar mig åt en helt annan typ av plugg just nu. Nämligen sådana som man sätter i väggen. Fick en ny vägg i vardagsrummet i går och behöver plugg för att få upp min hylla. Oj, vad det händer saker här hemma. Har bestämt mig för att luckorna i köket kommer att bli svarta i samma färg som panelen. Måste bara köpa ny färg. Hade köpt en burk till, men medan matte var borta passade Rocky på att undersöka vad färgen lakrits kan göra för de gröna sängkläderna. Det blev inte alls vackert. Bara att plocka ihop allt och slänga. Jag har länge längtat efter lila sängkläder så jag tar det som ett tecken. Det är helt enkelt dags nu. Så positivt såg jag inte på det i måndags dock. Det var länge sedan Rocky var så nära döden. För hans eget bästa fick han sova borta den natten. Sist var väl när han rev ner hatthyllan. Eller kanske när han åt upp min nya Kånken, för andra gången.

I söndags blev spanska Kriss skrämd när hon var på promenad med husse och matte. Hunden röck till i kopplet och husse halkade omkull på en isfläck. Så kom Kriss på frifot och förblev så i 1½ dygn. Engagemanget från föreningen som tog hit Kriss har väl inte varit enormt, men genom deras efterlysning kunde vi i alla fall bygga upp ett engagemang från privatperson i trakten. Responsen har varit enorm och det har varit folk ute och letat dygnet runt efter Kriss. Så imorse hade hon efter en ordentlig omväg hittat tillbaks till platsen där hon först kom lös och började ta sig i riktning mot hemmet. Hon var inte alls långt hemifrån när hon till slut fick återförenas med sina familj. Jag var inte där själv, men hon ska klart och tydligt ha känt igen sin ägare. Slutet gott, allting gott.

Göta Hovrätt ändrar nu tingsrättens dom och ogillar skadeståndstalan helt. Till skillnad från tingsrätten så anser hovrätten att den mindre hunden kunnat röra sig fritt inom flexikopplets radie vilket möjliggjort angreppet från den större hunden.

http://www.dagensjuridik.se/2013/01/papillon-svart-biten-av-schafer-men-flexikoppel-far-hovratten-att-riva-upp-tingsrattsdom

Det blåser på som vanligt i föreningsvärlden och det gör mig så frustrerad samtidigt som jag inte kan låta bli att bli nostalgisk och saknar att placera hundar. Jag var bra på att placera hundar och hundarna har gett mig så mycket. Inte bara genom sig själva utan genom de kontakter och vänner som de inneburit. Vissa har satt sig mer än andra, både hundar och kontakter.

Jourhundarna Gucci och Niña är två stycken som verkligen hittade en plats i mitt minne. De var sånna perfekta och helt underbara hundar. Så som alla hundar som placeras borde vara. Båda två hamnade i helt fantastiska hem.

Och Matilda, vilken historia...
Jourhemmet Eva som jag alltid kunnat lita på. Hon har nog tyckt att jag varit en idiot både en och två gånger, men vi har löst det. Jag har alltid litat på Evas omdöme och hon har varit en klippa. Vi har gjort några riktigt bra placeringar tillsammans och även tagit tunga beslut när vi kommit fram till att det är det bästa för hunden.

Adoptören Pernilla som blev så mycket mer. Hon tyckte nog också jag var helt dum i huvet till en början. Tjata på om en hund som de inte ville ha bara för att säga att de inte får den när de väl hälsat på den och kommit fram till att jag faktiskt hade rätt. Det var en hund för dem. Vilken start vi hade där, men det löste sig ju och vem hade kunnat ana att det skulle leda till att bli den vänskap vi har i dag.
Sedan finns det ju det man ångrar. Apollo. Det blev aldrig riktigt bra. Min fina, fina Apollo. Olyckliga omständigheter gjorde att din start i Sverige inte blev vidare bra och du har ställt till med mycket huvudbry för många som engagerat sig i dig. Han kom i alla fall hem till slut.

José, hunden som engagerat. Jag tvivlar inte på att han har det bra i dag, men jag kommer nog alltid känna att jag borde ha stått upp för dig mer jämtemot föreningen. Du skulle ha fått stanna längre hos oss efter ditt lilla äventyr och ibland ångrar jag att jag släppte dig över huvudtaget.

Och alla andra underbara vänner jag fått genom hundarna. Vi ses inte så ofta, men hur länge har vi inte känt varandra nu? Och vi fortsätter att ställa upp för varandra och hjälpa till med det man kan. Få av mina andra vänner har hängt med så länge som ni har. 
Sa jag att jag var lite nostalgisk?

Fick höra i natt att jag är djurplågare och att "man" inte ska ha hund om man inte tar hand om den ordentligt och lär den en massa saker. Att hundar behöver kunna sitt och ligg (och en massa annat) för att må bra och att det absolut inte är på sin plats att hunden (vi kan kalla henne för Lystra) får leka med mattes rosa fluffiga (och glittrande) tofflor. Det är inte alls ett bra sätt att ha hund på. Jag sa till personen i fråga att det ska  han fullkomligt skita i och sluta försöka bestämma över var mina hundar får vara och inte vara eller något annat som rör dem. Han visste dock bättre för han hade vuxit upp med polis- och Securitashundar och levt med dessa i över 20 år eller hur länge det nu var. Just där lyssnade jag inte så mycket på vad idioten sa för jag koncentrerade mig mest på att inte bli rabiat. Tog mina hundar och lämnade rummet och hörde nog hur han fortsatte att gå på om hundar, hunduppfostran och hundhållning. Annars kan man ju se det som en annan vän sa om Lystras lyckliga toffellekande bara någon dag innan:

Om matte stoppar fötterna i ett par hundleksaker får hon skylla sig själv när hunden biter och drar i hennes fötter.

Har kört över Rocky med furminatorn. Hur mycket päls kan en hund fälla?! Rocky tycker inte om det och ser lidande ut under hela tiden, men han tycker om uppmärksamheten. Jobbig kombo. Min stora lilla tönt. Första gången jag skulle borsta honom kissade han på sig och gömde sig under vardagsrumsbordet. Han har allt en del issues den där, men allt som oftast tänker man inte alls på det och jag kan inte säga att jag jobbat med det heller. För mycket fokus är ju också otäckt om man inte fattar vad som förväntas av en. Så det har mest bara varit att ignorera det mesta. Det är väl också en form av träning i och för sig.

Jag hade sökt två kurser till våren. Kursen Användning av hund i vård och socialt arbete blev inställd. Hade sett fram emot att läsa den jättemycket och blev enormt besviken när jag såg att det inte skulle bli något av den. Hoppas verkligen att det bara är en engångsföreteelse så att jag kan söka den senare. Det vore ju en katastrof om den läggs ner. Så nu när det inte blev något av den funderar jag på att strunta i fortsättningskursen i etologi, som jag blev antagen till. Det är ju ingen panik att bestämma sig, men det lutar nog åt en vår utan studier.