I går var det en vecka sedan jag var till veterinären med en liten och ynklig Rocky. Redan i lördags var han sig själv igen och nu är det som om det aldrig hänt. Förutom köttbullarna till maten då. Att få mediciner är toppen tycker både Rocky och Lystra. Vem älskar liksom inte köttbullar? Det var verkligen rörande hur många som hörde av sig när rocky var dålig. På socialamedier, via sms och några till och med ringde. Det värmde otroligt mycket! Jag vet att Rockys lekfarbröder var minst lika oroliga som jag var. Till skillnad mot Tjejens julskrämsel förra året var det här ändå rätt lindrigt och har vi tur, hoppas hoppas, så var det här bara en engångsgrej. Håll tummarna!

När vi skulle gå ut på morgonprommisen i går skrek Rocky till när han skulle få på sig kopplet, blev pipig, ynklig och liten. Hans ena öga såg lite konstigt ut. Blinkhinnan ville inte riktigt dra sig tillbaka, men vi gick ut på promenade och då var han som vanligt. Så jag for i väg på frukost och julklappshandlande på stan. När jag kom hem igen var han fortfarande väldigt låg och ynklig. Tog erbjudna foderkulor försiktigt ur min hand och tuggade dem noga i sin bädd och kom inte automatiskt och bad om mer. Okej, Rocky äter inte alltså måste han vara döende. Vi fick en tid snabbt hos veterinären och det klämdes och kändes på honom och den lilla hunden var mycket olycklig. Både veterinär och djurskötare var jättetrevliga med honom och efter vad som kändes som en evighet kunde vi gå hem med diagnosen retrobulbär abscess och ett recept på smärtstillande och antibiotika. I dag är Rocky precis som vanligt. Veterinärens olyckbådande förvarning om att vi kanske måste åka till djursjukhuset i dag verkar vi ha klarat oss ifrån, som tur är. 

Det är typ nu man önskar att man hade en sådan där otroligt populär blogg så att man fick sprida detta till jättemånga. Jag slutade fira jul för rätt många år sedan, men har ändå alltid gett mina föräldrar något symboliskt. Det har varit medlemskap i Djurens Rätt, träd, vatten, ja lite allt möjligt faktiskt. Har inte riktigt kommit på vad de ska få i år, men MUSH kampanj Julglädje fick mig i alla fall att börja fundera på vad årets julklapp ska bli. Sedan vill jag så klart uppmärksamma själva kampanjen. Man kan stödja den via alla möjliga sociala medier, så klicka in och kolla vilken som passar dig bäst och var med och sprid lite julglädje.

#mush #mushbarf #mushjulglädje2013

I går var det dags för lite efterlängtad träning för Caroline på Trofasthund. Hon är min genom tiderna absoluta favoritinstruktör. Vi var två ekipage med två hundar var och freestyle och grunläggande klickerträning stod det på schemat. På köpet fick vi med lite burträning också. Rocky tog det med en klackspark. Lystra tyckte det var mycket jobbigare och när jag tränade med Rocky så kunde ingen gå miste om vad hon tyckte om det. Egentligen var jag där för att träna Lystra, men eftersom det var ett så pass långt pass tog vi med en extra hund så att man kunde variera och de fick riktiga pauser. Rocky fick träna på nosduttar, något han tyckte var himla konstigt, men utförde med glädje de gånger han valde att arbeta. Lystra tränade på att följa efter target, följsamhet i allmänhet och att gå mellan mattes ben. Moment hon utförde med stor entusiasm! Hon kan vara så taggad ibland. Nästan en hel påse korv tränade vi upp och det var en trött Lystra som kom hem.

Till skillnad mot förra gången så var det här tillfället verkligen jätteroligt. Och det syntes på vårt resultat också. Först ut så skulle vi göra intelligenstest. Sitt och ligg på kommando på 10 sekunder var. Självklart blev det inget ligg från Lystra. Sedan inkallning med tre ord, kylskåp vattenverk lasange, innan inkallningsord. Efter det fick hunden en handduk över sig och skulle ta sig ut så snabbt som möjligt, lite godis letande på det och sedan följsamhet. Av alla 6 ekipage fick Lystra högst poäng! Sedan blev det bowling där Lystra fick dela första platsen med 5 omkullvälta flaskor med en Schäfer som kunde kommandot "sök godis". En liten sökruta där de skulle hitta en vante gick galant och lika så drag där man på tid skulle dra en lättare vikt ca 20 meter. Balansera på en sten gick också bra. Hoppa upp, sitta, ligga och snurra. Efter det kom vårt stor fail. En apportruta full med leksaker och Lystra fattade inte alls vad hon skulle göra? Något jag inte alls var förvånad över. Vi har inte något namn på leksaker så hon vet inte vad boll eller något liknande är. Inte heller på att hämta saker. Hon kommer med den leksak hon vill leka med när hon vill leka. Trots att vi nollade den och trots att vi inte fick en enda poäng sist så kämpade vi så pass bra i dag att vi faktiskt landade på en tredje plats! Så det var en stolt och mallig matte som avslutade äventyret med att konstatera: Era hundar kanske kan en massa saker, men min hund är smart!

I går var första tillfället på vår lilla freestyle kurs, 3 tillfällen á 2 timmar och gratis eftersom kursen är mer för instruktören än för oss. Jag tar det i alla fall inte så alvarligt utan är mest för att få ändan ur och faktiskt göra något med Lystra. Jag tror jag skrev någon gång att det kan vara sådan skillnad på instruktör och instruktör. Natalie är verkligen supertrevlig och duktig, men kurserna blir lätt godis orienterade och det är mycket som ska hinnas med på ett och samma tillfälle. Medan de andra lite mer tränade hundarna övade på att gå runt förare, mellan ben och i åttor hann Lystra lära sig att göra tydliga duttar mot min hand oavsett var jag hade den. Att sedan gå direkt från det till att göra de andra övningarna kändes som rätt stora steg. Så vi tränade i vår egen takt och det var verkligen jättekul att se hur hon tydligt fick till duttarna. Nu tänkte jag jobba vidare med att hon ska följa efter handen. Känns mer som lagom takt för oss.

Sedan var det ju ett skogsäventyr i dag. Första tillfället av två. Vi började med att lägga varsitt spår till hundarna. 30 meter långa. Som sedan skulle få ligga i 20 minuter, men som i verkligheten blev liggandes i över 60. Lystra har aldrig spårat i hela sitt liv. Hon tyckte nog det var en trevlig promenad där i skogen, men att hon skulle spåra något var aldrig aktuellt. 0 poäng där. Medan spåret fick ligga till sig körde vi trix. Ett ekipage började göra ett och sedan skulle nästa göra samma och sedan lägga till ett och så vidare och så vidare. Vi lyckades hänga med en stund och Lystra klarade till och med av att LIGGA ner, men vi failade på fotgående till slut. 0 poäng där med. Vi gjorde en övning till som jag egentligen inte hann med, men det är ju ändå ett äventyr och en tävling. Med sked i munnen, potatis på skeden och hunden som sällskap runt en liten bana i skogen på tid. Vi fick börja och kom runt på längst tid. 0 poäng där med. Nästa vecka ska vi krossa dem!

Kära dagbok!
Idag åkte jag och matte och jobba. Eller rättare sagt, hon jobbade och jag sov. I 9 timmar. Ställde upp och diskade mattes matlåda. Vad gör man inte för att underlätta?
Sen åkte vi och handlade. Eller rättare sagt, matte handlade medan jag vaktade bilen. Efter det åkte vi hem och jag sov lite till. Tänker inte gå ut förrän imorgon.
/Lystra

Oktober är bröstcancermånad och dedikerad till Rosa Bandet. Jag har allt möjligt rosa hemma som skurhink, disktrasor och reflexer, men hur kul grejer är det egentligen? Nu har Hööks kommit med en rosa kampanj och jag måste nog handla lite rosa av dem. Koppel till Lystra och mössa till matte blir det nog. Rocky är nog nöjd om han slipper rosa, tror jag.

Utöver #hööks och #rosabandet vill jag bara konstatera att shit vilken skillnad det är på instruktör och intruktör, men mer om det i ett annat inlägg.