Rocky fick prova på ID-spår igår. Två för Rocky okända människor la ett cirka 20 meter långt spår åt Rocky. Han nosade lite i början och såg ut att vara på rätt spår, matte hade ju noll koll på hur det gick mer än vimplarna i början, där det delade sig och där det slutade. Inte heller den här gången hade han bråttom. Stannade och kissa, käkade lite gräs och nosa lite allmänt på naturen är ju så trevligt. Tyckte dock att han såg lite mer arbetande ut den här gången mot sist. Med lite uppmaning satte han lite mer fart och hittade lätt som en plätt spårets slut. Duktiga killen!

Imorgon är det Lystras tur att gå på kurs och "träna mera".

I går var det Lystras tur att få gå på kurs. Det är tre temadagar under namnet Träna Mera där vi passar på att träna på sånt som man alltid behöver träna mera på, alltså gå fint i koppel, inkallning och kontaktövningar. Lystra skötte sig fint, som alltid, men var så himla upptagen med att undersöka omgivningen att de andra hundarna inte var prio ett. Matte hann bli lite småkär i kursledarens mammas lilla Border Collie tik Meg. En mindre, äldre dam som bara var hur gå som helst. Vi behlöver också träna mera med targetstickan. Tycker Lystra blir så himla fladdrig när jag ber henne följa den. Börjar tugga på den, hoppar mot den och det vill jag ju inte belöna, men jag vill ju ändå få henne att förstå att hon ska följa efter den.

Idag var andra gången på en prova-på-spår-kurs som Rocky går. Förra gången, som var både första kurstillfället och första gången för Rocky som han spårade något under kontrollerade former, jobbade jag. Rocky kom dock iväg på kursen ändå. Det hade gått bra. Bättre vid andra än första spåret, fick jag höra men det var allt. Kursledaren berättade i dag att hon tyckte Rocky gjorde bra ifrån sig sist. Båda gångerna har vi kört personspår. Klart att det blev svårare för Rocky än de andra deltagarna sist. De andra spårade ju sina ägare. Rocky var i alla fall en stjärna i dag och klurade ut båda spåren utan större omvägar. Båda var 20-30 meter långa och cirka en fika gamla. Han fick nog mer hjälp av matte än vad han behövde eftersom hon fått för sig att han skulle tycka att det var svårt. Sedan har man ju bilden av en spårhund i huvudet. I mitt huvud är det en ivrigt arbetande hund med nosen i backen a la Disney. Rocky hade sällan nosen i backen. Hans arbetstempo lurade nog matte en del också, men så här i efterhand så känns det som lite typiskt Rocky. Vem har bråttom liksom?

Jag bara måste! Innan jag kokar över av irritation. Grrrrr...

När vi flyttade in här för snart tre år sedan var denna granne borta hela sommaren och märkte inte att vi flyttat in förrän i augusti, alltså cirka 3 månader senare. Första kommentaren jag fick var att de också väldigt gärna skulle vilja ha hund, men tyckte inte det var rätt att ha hund i lägenhet och att Rocky skällde. Där började det. Kakan fick somna in ungefär smatidigt och det vara bara grabbarna kvar. Framåt nyår var denne granne övertygad om att Wille inte tyckte om att vara ensam hemma. Han pep en massa sa hon. Nej, det är den lilla sa hon alltid när jag förklarade att det är nog Rocky hon hör? Nej, det var det inte det var den lilla och det var så synd om honom. Väldigt konstigt tyckte jag eftersom han aldrig sa flasklock förutom när han inte hängde med de andra hundarna när han var lös. På snövallarna utanför porten sattes det upp granris med fina rosetter på och texterna att det var fult med hundkiss. Bara utanför vår trapp. Sedan var det lugnt fram till sommaren igen. Då kom grannen ut i trappen och förklarade att hon hörde Rocky precis hela tiden. Jag fick också veta att hon varit instängd hemma i 5 veckor för att hon gjort sig illa, hm. Wille försvann, Floss var här en stund och sedan kom Lystra. Första gången hon var ensam hemma på riktigt en längre stund fick jag höra från grannen hur hon hade ylat hela tiden jag varit borta. Det var tyst när jag gick och tyst när jag kom hem, så hela tiden kan hon inte ha låtit i alla fall. Nästa gång jag lämnade henne bad jag en annan granne ringa om hon lät. Det gjorde den inte. Ett år med lugn och ro har vi fått. Tills i går. Då var det återigen dags att öppna dörren och sticka ut huvudet i trappen. Gräsmattan utanför våran port är död för att mina hundar kissar på den och man får inte rasta hundar i bostadsområdet. Det finns papper på det som jag kan få läsa om jag inte tror på det. För det har jag väl aldrig läst? Sa bara att hon kunde behålla sitt papper och att jag skulle hälsa hundarna att de inte får kissa på gräsmattan. 

Jag är så sjukt less på denna granne. Kan de inte bara ta sitt pick och pack och ta in på ett hem? Suck. 

Inlärning av targetstick

Första kontakten med targeten var ren nyfikenhet. Sedan tickade tiden på medan hon funderade på hur sjutton man ska göra för att gå en godis till? Efter cirka 10 minuter och ett gäng rätt klara duttar så kändes det som att hon fattat. Dutt på pinnen ger godis. Var kanske lite elak och gick ut hårt där för hon fick bara godis hon hon duttade och inte om hon bara tittade på den och bara om hon duttade i spettsen och inte på resten av pinnen, men det var också väldigt få gånger som hon valde att nosa på den någon annanstans. När det inte lyckades så fick jag en kraftfullare dutt på spetsen vid försök nummer två som att "Ja, men va fan matte! Kolla här då! Ge mig godis."

Vid andra omgången visade hon tydligt att hon förstått att dutt med nosen mot targetens spetts var det som delade ut godiset. Här var matte tyvärr tvungen att avbryta träningspasset för att hinna vila lite innan det var dags att gå till jobbet.

Efter lite arbete och sömn började vi om där vi slutade och det satt direkt. Så lätt har det inte gått vid någon av de tidigare övningarna vi gjort när vi gick kursen. Då har hon alltid varit lite fundersam i början. Här var det en klockren nos mot targeten, men att sedan gå över till att följa efter den blev jobbigt. Första gångerna när jag bara förde den framåt lite följde hon efter i ren frustration tror jag. "För i helvete matte jag vilja ha nosen emot den så jag får godiset!" Sedan låste hon sig. Vad vill hon att jag ska göra lyste det om Lystras ögon. Så hon började med att sänka huvudet ett par gånger och sedan satten hon sig ner och tittade snällt på matte. "Kolla vad fint jag sitter." Så skynda långsamt alltså. Vi backade till nos mot target = godis. Det blir ett till pass med det nu och då har vi kört 3 korta pass. Det får räcka för den här gången och så får det bli nya tag lite senare.

Inlärning av klickern

Nu vet ju Lystra vad en klicker är redan, men vi körde den ändå bara för att påminna oss om vad det där klicket betyder. Det var ju ändå nästan två veckor sedan vi klickertränade sist och jag tänker som så att det skadar inte med en liten påminnelse om att klicket är gott. Det kanske kan göra henne lite motiverad? Eller så var det dumt för att hon blir lat och inte vill träna/tänka utan bara bli serverad? Nu är det gjort i alla fall och Lystra är glad över att ha fått lite godisregn medan Rocky nöjt har legat på sängen och tuggat ben. På så sätt är de rätt bra min odjur. De stör inte alls varandra i den här situationen. Inte ens i pauserna är Lystra intresserad av Rockys ben och han kommer inte och stör om han blir klar först. Duktiga hundar.

Hitta effektiva förstärkare

Av de fyra olika samkproverna Lystra serverades i dag gissar jag att hon rangordnar dem; blötmat, blodpudding, kattmat, popcorn. Om hon nu måste rangordna det. Allt är ju så gott och spännande! Om matte får rangordna skulle det nog vara åt det omvända hållet; popcorn, kattmat, blodpudding, blötmat.

När jag sedan plockade fram tre leksaker åt Lystra upptäckte jag att de var himla lika varandra. Två olika leksaksråttor som någon gång i tiden var menade för katterna, men numera helt och hållet tillhör Lystra, och skallran som hon fått av Krypet. Den fluffiga musen och skallran vann helt klart över repmusen. Svårt att säga vilken av de två som vann dock så det får nog bli delad första plats där.

Försöker komma på tre olika miljöförstärkare och det första som jag kommer att tänka på är harpluttar, men är det miljö? Det är ju ute och det vill jag verkligen inte ha i fickan! Annars tycker hon om att jaga skräp och löv och pinnar är också kul ibland.

Både min och Lystras träning har legat på latsidan den senaste veckan. Mycket på latsidan. Måste bli ändring på det! Skyller allt på dagtidsjobb. Hur hinner vanligt folk med något alls? Vädret är i alla fall på min sida och vi har redan hunnit med en långpromenad. Utan jacka! Lystra blev helt spattig av det fina vädret och skuttade mest omkring och gjorde känguruhopp och tokryckningar åt alla möjliga håll. Det är tur att hon är så jäkla söt när hon håller på så där annars skulle man nog bli galen. Nu har vi resten av dagen till att försöka ta tag i lite riktig träning.