Det blåser på som vanligt i föreningsvärlden och det gör mig så frustrerad samtidigt som jag inte kan låta bli att bli nostalgisk och saknar att placera hundar. Jag var bra på att placera hundar och hundarna har gett mig så mycket. Inte bara genom sig själva utan genom de kontakter och vänner som de inneburit. Vissa har satt sig mer än andra, både hundar och kontakter.

Jourhundarna Gucci och Niña är två stycken som verkligen hittade en plats i mitt minne. De var sånna perfekta och helt underbara hundar. Så som alla hundar som placeras borde vara. Båda två hamnade i helt fantastiska hem.

Och Matilda, vilken historia...
Jourhemmet Eva som jag alltid kunnat lita på. Hon har nog tyckt att jag varit en idiot både en och två gånger, men vi har löst det. Jag har alltid litat på Evas omdöme och hon har varit en klippa. Vi har gjort några riktigt bra placeringar tillsammans och även tagit tunga beslut när vi kommit fram till att det är det bästa för hunden.

Adoptören Pernilla som blev så mycket mer. Hon tyckte nog också jag var helt dum i huvet till en början. Tjata på om en hund som de inte ville ha bara för att säga att de inte får den när de väl hälsat på den och kommit fram till att jag faktiskt hade rätt. Det var en hund för dem. Vilken start vi hade där, men det löste sig ju och vem hade kunnat ana att det skulle leda till att bli den vänskap vi har i dag.
Sedan finns det ju det man ångrar. Apollo. Det blev aldrig riktigt bra. Min fina, fina Apollo. Olyckliga omständigheter gjorde att din start i Sverige inte blev vidare bra och du har ställt till med mycket huvudbry för många som engagerat sig i dig. Han kom i alla fall hem till slut.

José, hunden som engagerat. Jag tvivlar inte på att han har det bra i dag, men jag kommer nog alltid känna att jag borde ha stått upp för dig mer jämtemot föreningen. Du skulle ha fått stanna längre hos oss efter ditt lilla äventyr och ibland ångrar jag att jag släppte dig över huvudtaget.

Och alla andra underbara vänner jag fått genom hundarna. Vi ses inte så ofta, men hur länge har vi inte känt varandra nu? Och vi fortsätter att ställa upp för varandra och hjälpa till med det man kan. Få av mina andra vänner har hängt med så länge som ni har. 
Sa jag att jag var lite nostalgisk?