Ojojoj, vilken grej! Vilken grej! Jag var tvungen att nypa mig själv hårt i armen bara  för att se om jag inte drömde ändå. Och nej, det gjorde jag inte! Tack så jättemycket, Arla. Äntligen kan man göra mjukglass hemma. Det är ju nästan för bra för att vara sant, med risk för att figuren kommer bli som glassen, för tyvärr så är det ju inte så himla nyttigt och jag känner att jag kan behöva många sånna där paket i sommar. Så det är risk för att det kommer att bli en himla massa springandes fram över nu, jobbigt, men vad gör man inte för att göra plats för så mycket glass som möjligt. Jag har inte hunnit prova ännu, men jag hoppas verkligen att det är lika gott i verkligheten som det är i min fantasi. Åh, vad jag längtar till nästa tur till affären nu!

Denna mycket efterlängtade dag började med fint väder och en liten biltur till Heron City. Värmde upp med lite flipperspelande innan kvällens första premiär - Star Trek Into Darkness. Ojojoj, säger jag bara. Som jag väntat. Flera år. Och filmen levererade, ordentligt, som i stort sätt allt J.J Abrams har ett finger med i gör. Den killen kan lite skit! Jag var helt salig när jag lämnade salongen. Hann med lite mer flipprande innan nästa premiär - Evil Dead. Bruce   Campell är lite av en husgud här hemma. Hans filmer är verkligen something else! Snubben går verkligen helhjärtat in för det han gör och han har en självdistans som är svår att slå. David Hasselhoff är i närheten, men är ändå långt ifrån att slå Bruce. Evil Dead var helt underbar. Groovy! Så var även killen som satt bredvid mig under filmen. Han var väl i 20-års ålderna och bra mycket större än mig. Såg hur snäll som helst ut. Han satt med händerna för öronen och kröp ihop i stolen. Tack för din inlevelse och ditt engagemang! Han satt i alla fall kvar hela filmen. Det var mer än vad många av de yngre tjejerna i publiken gjorde. Så inte nog med att filmen bidrog med helt underbar, twisted, splatterunderhållning publiken hjälpte till de med. Båda filmerna får helt klart toppbetyg och för övrigt har jag levt på popcorn och cola hela dagen.

"The Evil Dead fans are very loyal and opinionated, which we love. They are like a very tough girlfriend who you have to treat very well."

Nu är det bara 32 dagar kvar till Sweden Rock drar igång. Iiiii! Det betyder att det är 31 dagar kvar tills vi åker. Som jag längtar! Förra året lyckades jag glömma alla mina par byxor hemma och spenderade därför hela festivalen i kjol. I år tänkte jag inte bara komma dit med byxor utan jag tänkte också ha en riktigt snygg rumpa att stoppa i de samma. Har stött på fenomenet "30 Day Squat Callenge" i diverse bloggar och på fejjan och tänkte "Varför inte?". Så nu är utmaningen antagen och i dag börjar jag med mina första 50 squats på väg mot en riktig rocknrollrumpa och blir klar med mina 250 sista dagen innan vi åker mot sommarens höjdpunkt.  
 

Jahapp, då var man anmäld och avgiften är betald till Vår Ruset. Springa 5 kilometer alternativt promenera i rask takt. Shit, va läskigt! Har aldrig gjort något liknande innan, men någon gång ska väl vara den första? 16 dagar har jag på mig att få upp lite flås. Tur att jag redan börjat smygträna lite med Zombies Run! 5K Training som går ut på att man ska klara av att springa just 5 kilometer när man är klar med sitt träningsprogram. Får helt enkelt lägga på ett kol nu! Passade på att ta tillfället i akt och unnade mig ett par nya, fina joggingskor. Det finns alltså egentligen inga ursäkter för att inte ta sig ut.

De är inte först och förmodligen inte sist heller. Både AC/DC och KISS har redan egna flipperspel. Till och med Guns N Roses var före, men Metallica är de senaste i Sterns Rock and Roll Collection. Både rena musik fans och flipper fantaster blev överlyckliga när man släppte nyheten om spelet. Gissar att de som både gillar Metallica och flipper fick någon form av multiorgasm. Limited Edition spelen var i alla fall slutsålda redan efter en timme på marknaden och nu efter cirka två veckor finns det i stort sätt inte ett enda spel att få tag på. Flipperspelskulturen är allt annat än död och den går tydligen mycket bra att kombinera ihop med hårdrocken. Att spela flipper är verkligen jättekul och ett mycket mer socialt spel än vad man kanske kan tro. Något som PAPA's pledge på KICKSTARTER visat. Jag är ju inte själv uppväxt i någon större flipperkultur, men minns mycket väl spelen som stod i videobutiken när man var yngre. Nog har man slängt i sin beskärda del av 5:or där för att sedan växa upp en aning, glömma bort och sedan återupptäcka tjusningen med flipperspel. Än så länge är det bara ett rent nöje och amatörsmässigt spelande från min sida. Jag har deltagit i några mindre lokala turneringar och kommit sist i alla, men det finns både SM, EM och VM i flipperspel. Får se om jag kommer mig för att anmäla mig till Stockholm Open eller om jag nöjer mig med att bara vara åskådare.

Inlärning av targetstick

Första kontakten med targeten var ren nyfikenhet. Sedan tickade tiden på medan hon funderade på hur sjutton man ska göra för att gå en godis till? Efter cirka 10 minuter och ett gäng rätt klara duttar så kändes det som att hon fattat. Dutt på pinnen ger godis. Var kanske lite elak och gick ut hårt där för hon fick bara godis hon hon duttade och inte om hon bara tittade på den och bara om hon duttade i spettsen och inte på resten av pinnen, men det var också väldigt få gånger som hon valde att nosa på den någon annanstans. När det inte lyckades så fick jag en kraftfullare dutt på spetsen vid försök nummer två som att "Ja, men va fan matte! Kolla här då! Ge mig godis."

Vid andra omgången visade hon tydligt att hon förstått att dutt med nosen mot targetens spetts var det som delade ut godiset. Här var matte tyvärr tvungen att avbryta träningspasset för att hinna vila lite innan det var dags att gå till jobbet.

Efter lite arbete och sömn började vi om där vi slutade och det satt direkt. Så lätt har det inte gått vid någon av de tidigare övningarna vi gjort när vi gick kursen. Då har hon alltid varit lite fundersam i början. Här var det en klockren nos mot targeten, men att sedan gå över till att följa efter den blev jobbigt. Första gångerna när jag bara förde den framåt lite följde hon efter i ren frustration tror jag. "För i helvete matte jag vilja ha nosen emot den så jag får godiset!" Sedan låste hon sig. Vad vill hon att jag ska göra lyste det om Lystras ögon. Så hon började med att sänka huvudet ett par gånger och sedan satten hon sig ner och tittade snällt på matte. "Kolla vad fint jag sitter." Så skynda långsamt alltså. Vi backade till nos mot target = godis. Det blir ett till pass med det nu och då har vi kört 3 korta pass. Det får räcka för den här gången och så får det bli nya tag lite senare.

Du ska få mina pengar, Zack! Wish I Was Here